Många – om inte alla – skulle ha nytta av att bättre förstå psykologins roll i våra liv. Men hur når du som forskare ut? Vilka perspektiv och redskap behöver doktorander och forskare inom psykologi ha med sig för att deras forskning ska komma till bästa möjliga nytta?
Kundens utmaning
Självhjälpsböcker tillhör de snabbast växande bokgenrerna. Och med det stora intresset för psykologi följer ett stort antal självutnämnda experter som skriver om psykologi – inte sällan på tveksam vetenskaplig grund.
Därför handlar forskningskommunikation inte bara om att nå ut, utan också om att bemöta felaktiga – och ibland skadliga – påståenden och teorier. Det ställer särskilda krav på forskarens kommunikationsförmågor. Samtidigt finns hos många en osäkerhet angående var, hur och när man som forskare bör och törs uttala sig. Var går de yttre gränserna för mitt expertområde?
Mitt uppdrag
Jag fick i uppdrag att för doktorander och handledare vid Institutionen för psykologi hålla i en workshop med forskningskommunikation i fokus. Syftet är att höja gruppens kunskap, att ge konkreta exempel och erbjuda doktoranderna tillfälle att påbörja den individuella kommunikationsstrategi som Vetenskapsrådet rekommenderar.
Tack för en fantastisk workshop. Det blev verkligen den där knyta-ihop säcken-workshopen vi hoppats på. Konkret, praktiskt applicerbar och väckte många nya tankar hos gruppen.
Vad jag gjorde
Jag skapade en workshop med fokus på varför vi som forskare behöver kommunicera, med vem, hur, var och när. Deltagarnas diskussioner och anteckningar blev början på deras individuella kommunikationsstrategier.
- Vilka är våra målgrupper, var finns de och när, under ett år, har du störst möjlighet att nå fram?
- Vilka föredömen finns – och vilka är framgångsfaktorerna? Vad är forskningskommunikation och vad förväntas av oss?
- Vilka möjligheter och hinder upplever forskare när det kommer till att kommunicera forskning – och hur överkommer vi dem?
